Kärleken tvingar mig..

Som Paulus nämnt, att Kristi kärlek manar inifrån att berätta goda nyheter. Good news in bad times som gospelmusiken handlar om. Och sedan innan påsken har den gamla bibelberättelsen om när Jesus rider in i Jerusalem rört mitt hjärta. Minnen från när jag var liten sköljer över mig. Hur alla besökarna i kyrkan på palmsöndagen fick palmblad och gick o viftade med dem, för att pedagogiskt visa hur folket gjorde när han kom.. 

Nu har det varit den senare delen av berättelsen som gjort sig påmind. Hur fariséerna som ogillade detta ståhej gick till Jesus o ville att lärjungarna skulle tiga, MEN hur Jesus sa: "Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa." (luk 19:28-40)

Jag är livrädd för att stenarna ska börja ropa. Att vi (inte minst svenska) kristna inte står upp för den vi tror på. Att vi tiger. Han som förvandlat våra liv, att Han inte får den ära som Han bör ha. Att människofruktan och rädsla ska få större plats än kärlek och frimodighet. 

När Birro åter igen är frimodig, trots att han får utstå hån för det- hoppas jag att vi blir uppmuntrade av att han står fast. 

Jag måste fortsätta skriva på min blogg. Jag behöver mer frimodighet och mindre fruktan. Jag vet vem som sätter mig fri- från allt mitt eget. 

Läs!

http://blogg.varldenidag.se/birros-blogg/jaccuse/